oktober 13, 2011

Talgoxens svanesång


Talgoxens svanesång
Det var en frostnupen morgon i november månad. Luften var klar och kall. Det luktade snö.
Jag drog jackan närmare och kurade ihop. Brr! Brr!
Jag lät mina stövlar plöja genom de prasslande lövhögarna på väg till min ICA-affär.
Då! Då; stöter jag emot något hårt i lövdrivan.
Jag böjer mig ner och föser undan löven med mina nyfikna fingervantsprydda händer.
Jag stannar upp och konstaterar häpet att hindret är en stelfrusen talgoxe. Slutna ögon och stängd näbb.
Död; tagen av frostnattens överraskande köldvåg.
Jag lyfter den med mina kupade händer och lägger den på sidan av parkvägen.
Täcker över den med frusen mossa för att fågeln inte skall bli krossad av andras framfart.
Jag hastar vidare förbi de stora höghuskomplexen som kantar vägen till vårt centrum.
Jag uträttar mina ärenden och har helt glömt talgoxens öde när jag med tunga matkassar åter styr stegen genom parken hemåt.
Nu har förorten vaknat och jag möter barngrupper på tur med sina dagisfröknar.
Barnskratt klingar ut och blandas med skolklockans signal och det är LIV som studsar mellan höghusväggarna.
Nere i min backe vid förskolan Svalans gård är det visst en ceremoni av något slag.
Jag smyger närmare; och hör hur fröken Elizabeth uppmanar barnen att sjunga “Tryggare kan ingen vara”.
De håller en låda gemensamt och jag ser vit bomull som är bäddad för talgoxens sista vila.
När jag vandrar trappan upp till vår gård hörs en underbar klar kvittrande fågelsång. Inga fåglar syns dock till.
Och jag undrar i mitt stilla sinne om det var talgoxens själ som lyfte till TACK?!
Solens strålar har tinat frostens skägg och strax är åter vardagens lunk inne i sin rätta takt.
© Bi.P.E. 3 oktober 2000

Min Mormors gasmätare på Kungsholmen Alströmmergatan 45 D


Min mormors gasmätare
Jag var 5 år och helt fascinerad av min mormors gasmätare.
Den var så olik allt tekniskt jag hitintills upplevt.
Hemma hade vi elektricitet, men mormor som bodde i stan, på Kungsholmen, hade gasmätare.
Allt i stan var ett äventyr.
Så mycket mer LIV och spännande upptäckter överallt.
Mormor bodde i en halvmodern 2:a på 47 m2.
Halvmodern innebar kallvatten, toalett och gasmätare två trappor upp längst in på gården vid Alströmmergatan 45 D.
Då - skrev vi 1962 och Kungsholmen var ännu en arbetarstadsdel.
Nu - år 2000 - är det lyxsanerat och alla spår är borta. Fasaderna skriker ut “dyra bostadsrättslägenheter”.
Mina föräldrar arbetade skift med sitt egna företag och jag fick ofta bo med min mormor.
Jag kunde stå långa stunder i hennes hall uppflugen på en pall och nyfiket studera den mossgröna plåtlådan - gasmätaren.
Jag var helt fascinerad av VEM som gjorde så att siffrorna ibland rörde på sig.
Och HUR kunde den vit-svarta löparringen alls röra sig?!
Äventyrets höjdpunkt var att få mormors förtroende; “Nu lilla stumpan, skall vi mata gubben i gasmätaren”.
Jag tog på mig kappan med den lena kragen och drog upp dragkedjan i bottinerna.
Mormor slog in en stor 5-öres kopparslant och en 2-öres, något mindre, i en bit tidningspapper.
Hon lade dem i min hand.
“Tappa nu inte dessa! Och gå raka vägen till Janssons mjölkaffär runt hörnet. Och be att få en gaspolett till mormors gasmätare.”
Trappstegen ned till den stora tunga ytterporten var alltid extra stora att kliva nedför vid dessa turer.
Och när mormor hade skurdag och de var nyskurade med grönsåpa, var de förrädiskt hala.
Gården var lång och längst ut låg den judiska begravningsplatsen vid granntomten avgränsad med ett högt spjäl-stålstängsel.
De spetsiga uddarna gav mig rysningar och jag sprang för att slippa se de stora hemska gravstenarna som skymtades likt stora “monster”.
Jag svängde till höger och slank snabbt in genom dörren och välkomnade klockans plingeliplong.
Farbror Jansson gav mig den åtråvärda gaspoletten.
Jag neg fint och höll min “skatt” helt krampaktigt i handen och sedan sprang jag hela vägen hem till mormor.
Mormor öppnade ytterdörren efter mina ivriga signaler på dörrsummern.
Hon strök sina mjöliga händer mot sitt förkläde.
“Nu lilla stumpan, skall vi mata gubben i gasmätaren och sedan skall vi strax få nybakade bullar till eftermiddagskaffet.”
Jag följde mycket ivrigt min mormors förehavanden.
Äntligen!
Jag skulle få se “gubben i gasmätaren”!
Vilken besvikelse som följde sedan.
Mormor öppnade bara ett lock och matade in poletten i en springa i maskineriet.
Hon låste ordentligt, klappade mig på huvudet och sa “Så ja, nu har gubben fått lite mer i magen”.
Efter den dagen bevärdigade jag aldrig mer mormors gasmätare en blick!
© Bi.P.E. 3 oktober 2000

Skratt sett ur ett rent fysiskt perspektiv


Skratt
Skrattet det smittande
Gurglar kittlande och
stiger hisnande
Likt toner i en skala mellan
C och A
Fnisset gömmer sig i gommen
pyser ut i giporna
Mynnar upp i näsborrarna och
bubblar ut i ett fnys
Råflabbet lyfts upp från
maggropen
Rumlar om likt gaser
hämtar luft i omgångar
och åker hiss ut genom luftstrupen
Skratt - en ljudlig glädjeyttring
som behövs i vår vardag allt mer
Tänk vad det stärker och värmer
när någon emot Dig ler
© Bi.P.E. 3 oktober 2000

Min dikt "Tonårs-trots bio-o-rytm"


Tonårs-biorytm
En ny sorts TROTS på språng
varje dag föds med att vara
JÄTTE-VRÅNG
Hemma ute Inne borta
JAG skall synas och höras
ALDRIG komma till korta
Hormonernas svall rasar
i min kropp
Jag hör inte - ser inte
och lyder aldrig uppmaningen
STOPP!
I grupp är vi än mer
outhärdliga omöjliga
att nå!
Vår sfär är HÄR - Just NU
Och vi har för länge sedan
raderat ut - LÅT STÅ!
Öööh, Uuuuh, Eeeeh och
Ääääh
är delar av vårt interna
obegripliga språk
Och mer ofta än sällan är
alltid andra orsaken till
att det blir bråk
Attityder och masker är delar
av vår hippa garderob
Och vi verkar nästan alla stöpta
i en och samma gråa form-mobb
Det är tungt och hårt att
vara ung även idag
Tänk;
Jag föddes inte gammal eller
medelålders
Tonåring - har även drabbat jag
Att minnas den tiden och
leda som förälder utan besvär
är mycket som kantas av
Igår - där Idag - här
Men när Du sover - Tonåringen min
Då snusar Du fridfullt precis
som ett barn
Då får jag ha Dig för mig själv en stund -
åtminstone tills Du vaknar
med ett “Ööööh”
i nästa sekund
© Bi.P.E. 3 oktober 2000

Min Dröm check-lista

Min dröm check-lista idag 13/10 2011




* att fullfölja mitt påbörjade viktminsknings program
så här långt minus 7 kilo.


' att någon gång få råd med en smärre skönhetsoperation för
reducering av gädd-häng.


' att  få göra min drömresa...återse gran canaria.

Jag har förverkligat en av mina drömmar...nu sätter jag mål o fokus på nästa


Ord skrivna i förtroende             Min dikt "Att Läsa"
av någon för mig obekant person
Landar så mjukt
i mitt hjärta
att få bli delgiven känslor
och upplevelser
Och i igenkännandets leende
ta ställning för eller emot
utan pardon.
En upplevelse i mitt innersta
som ger utlopp för mitt
undermedvetna att arbeta.
En världsomsegling i alla
mina sju chakranfält
Ordens betydelse berör
om än dock osagda
blir de vägda i sin helhet
på tungans våg.
I förlängningen av att hitta
nyckeln till mitt
stängda oförstånd.
Hänger inte alltid kroppen med
så att ögat verkligen minns vad
orden såg.
Att bli berörda av ordens
innebörd
vittnar om att Du just då
låter yttervärlden rasa.
Du har viktigare saker just nu
för dig.
LÄS! NJUT! SMAKA PÅ ORDEN!
EN GOD BOK MÄTTAR MÅNGA
SJÄLARS ORDHUNGER PÅ JORDEN.
© Bi.P.E. 1999
 -----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Min dröm blev sann; Jag gjorde en egen bok på ett book-on-demand förlag.
"Min sorgekvartett" är rubriken.Och det är allt skrivande som blev mitt läkande när alla dog runt mig och
Livet blev ett kaos.
Jag fick hjälp av en god vän med sättning layout o div andra tekniska saker därför står ett annat namn med som författarnamn på boken.
Jag förverkligade en av mina drömmar....nu ska jag fortsätta jobba på nästa.

oktober 12, 2011

Fredrik Rheinfeldt skrämmer med hatet i sin stämma

Usch jag blir rädd när jag hör hatet i Fredrik Rheinfeldts röst idag.Hatet mot dem som inte jobbar som tydligen har valt sjukdomen istället.Fredrik omförvandlar det gamla välfärdssystemet till ett spottord som heter BIDRAG.Välfärd existerar inte idag inte ens grundtrygghet som en rättighet till ett hem.Alliansen galopperar fram i förorterna runt stockholm tex med möten för att sälja ut allmännyttan.Men vart kommer alternativen till dem som redan bor i hyresrätterna? Vart ska de ta vägen? De som demokratiskt valt att inte äga sin lägenhet.