augusti 11, 2011

Mitt liv i jakt på lyckan = att vara SMAL


Här ser ni mig, andra till vänster, som tämligen fet 16-åring.
Allt jag ville var att vara SMAL, det var detsamma som LYCKAN
fast jag inte ens ägde det ordet eller förstod dess innebörd till fullo
Min vikt eskalerade än mer och som 18-åring nådde jag som mest 128 kilo.
Och jag fick en tarm-schunt operation slängd efter mig, i all välmening, från min skol läkare.
"Snälla vän, din vikt är inte hälsosam.Vi måste göra något radikalt".
Jag blev överlycklig, oooo jag skulle bli SMAL.
Jag skulle träffa någon o bilda familj med...jag skulle bli NORMAL.
Sjukvården ansåg min övervikt så pass allvarlig att jag fick operationen gratis.
Jag fick göra ett par psykologsamtal innan.Och sen bestämdes datum 16/9 1975 gjordes ingreppet.
Jag är verkligen tacksam att jag FICK operationen och även efterföljande bukplastik.
Idag är varje landsting olik med dessa operationer.En del tar betalt för hela ingreppet.
Sedan får du också betala ur egen ficka för efterföljande plastik operationer.
Därför är det viktigt att du som står inför en liknande operation.Hämtar in all information du kan.
Det är du värd. Jag var varken för gammal eller för fet.Och är oändligt tacksam att ingreppet gjordes.


Jag gick ner från klädstorlek 62 - stl 44 och är kvar där idag. Men har i förhållande till min korta längd
ett övervikts BMI på 42.
Jag fick ringa eftervård.En bukplastik där 5 kilos löst skinn drogs ihop och gav mig ett fult vertikalt ärr som
fortfarande syns.
Idag görs inte min typ av "tar-schunt-operation" då de visat att den operationen givit för många biverkningar.
Jag har fortfarande problem efter operationen men ingen fungerande funktion.
Är tvungen att vara nära wc o släpper gaser.Magen är ständigt i olag oavsett vad jag äter.
Detta gjorde tex att min graviditet 1988 inte upptäcktes förrän jag var i vecka 29.
Läkaren trodde det var mag-katarr.
Jag var gravid i 9 veckor som jag medvetet visste det...hade väl anat...men.
Förlossningen blev jobbig med läkarteam som avlöste varandra.Och efter 29 timmar blev det akut kejsarsnitt.Det var för övrigt under den jobbigaste förlossningsfasen barnmorskan informerade mig om varför det inte görs "tarm-schunt-operationer" längre.
Jag fick ett alldeles för tidigt klimakterie redan vid 38 års ålder.Idag är jag helt avtrubbad på det området.Men det är skönt slippa det...mår på det viset ganska hyffsat.
Mitt skelett har urkalkats och jag har en dålig tandstatus som följd.
Jag fick en propp 2008 men överlevde den tack vare underbar personal på Södersjukhuset här i stockholm.
1993-1994 skickades jag på bedömning o utredning på RFV:S överviktsenhet i Nynäshamn.
Där konstaterades min nedsatta lungkapacitet o synskada.
Ändå vill jag inte vara utan min smal-operation.Och jag måste säga att jag faktiskt är lycklig idag.
Även om jag är mindre mullig än smal så är jag faktiskt det.
Var tvungen att uppdatera detta inlägg för att vara sanningsenlig mot mig själv o dem jag lever med idag.
Livet är den största lyckan...att få leva...att ha fått en dotter...att finnas.