september 03, 2014

Min familj

Min familj har varit särskilt prövad alltid.
Idag finns inte Mor, Far eller älskad lilla-syster kvar i livet runt mig.
Min älskade lilla-syster dog förra året 2010.
Dagen före sin 50-års dag.
Kortet är taget på en av hennes persmissions dagar. En mellan dag i juletid. När hon var hemma från Långbro Kvinno-Stormen där hon bodde 15 år.
Min älskade lilla-syster fick tidigt diagnosen Schizofreni.Senare år fick hon till lägget ; Aspebergs syndrom.
Och sista tiden i sin levnad var hon mer märkt av biverkningarna av sin tunga medicinering, el-chocker osv än själva sjukdommen.
Haldol, stesolid, valium, leponex osv hade satt djupa spår hos henne.
Allt började en julaftons morgon när hon var 8 år och jag var 11.
Och jag hittade henne blödandes i sängen.
Våra föräldrar var i gatuköket och vi var ensamma hemma.
Jag ringde mormor; så var det sagt. Att om någonting hände så ringer vi mormor om inte föräldrarna är hemma.
Mormor kom och vi åkte in tillsammans i ambulansen till södersjukhuset ungdomsakut för psykiskt sjuka.
Jag minns att jag kom hem igen lagom till
Kalle Anka. Mor o far hade löst av oss vid sjukhuset och Mormor hade åkt hem till sitt o sitt julfirande.
Jag tog en skinkmacka o tittade på Kalle Anka o Arne Weise.
Jag kan inte berätta om alla försök min syster gick igenom i sina svåra stunder.
Men med åren ebbade denna destruktiva fas i hennes sjukdomsbild ut.
Bland annat en jul...julen var alltid värst o mest känslomässigt laddat för oss alltid.
En jul på Kvinnostormen när en extra personal hade missat.Att min syster inte fick ha sin cigaretttändare själv.Så tände min älskade syster eld på sina bröst.
Efter ett övergrepp från en familjemedlem var dessa kroppsdelar en del av hennes trauma.
Min syster fick brännskador av 2a graden.¨
Och fick ligga i brännskadevagga på KS i 5 månader. Jag minns en ung volontär vid namn Jakob.Du satt vid min systers säng o vakade.
När min syster hade gått igenom allt o fått ett par plastikoperationer efteråt. Fann vi att Mikaels Wiehes o Björn Afzelius sång " som en duva" var du. Tack för ditt engagemang...jag minns dina ögon.
Jag saknar ett systerskap som var "normalt".
Men älskar ändå min syster o det vi fick.
Tack min älskade lilla-syster...vila i frid.






******************************************************************************