Hittade äntligen en fin bild till min dikt om utanförskap..här kommer den dikten igen...
MASKROSBARN
Lyssna på denna sången medan ni läser min dikt..det är så jag skapar...inspirerad av ett ord här o en ton där..o denna spelar jag o min sambo tillsammans på dragspelen.....
Maskrosbarn
Du maskrosbarn i livet
Oändlig kärlek är dig givet
i att LEVA
här och nu.
Du kämpar på din väg
att växa
Dig stor och stark
Ditt förnuft vinner alltid
ny mark.
Din insikt om dina gåvor
är kanske inte alltid
så god.
Men ingen kan som Du
åter repa
Överlevnadsmod.
Alla törnar, knuffar
och sparkar Du får
Ger ett ärr
i Ditt undermedvetna
OCH
återkommer till ytan
vid varje gråten tår.
Själen föder Dig
Hel och varm
den leder Dig
med osynlig hand
år blir idag
i Din FRAMTID
Har Du knutit ihop
Ditt
Läkeband.
Vi Maskrosbarn blir
EVIGHETS MASKROSBOLLAR
och vi kan HELA
Le åt det som gör
andra i vår “kamp” förundrat förtrollade.
Ryck oss
Varsamt sakta
smek oss stilla
Vårt sargade inre viskar;
AKTA!
Men
vi älskar att bli betraktade uppå!
och vi slutar aldrig kämpa
Vi vill ju den eviga sinnesfriden nå!
Vi vet att vi KAN och att vi FÅR!
Nu hjälper vi varandra att staka ut räddningsspår!
© Bi.P.E. 1999
och jag avslutar med en länk till en passande sång
"Om maskros o tjärdoft" med Carl-Anton
