Sitter här lite nostagisk o melankolisk o ser tillbaka på mitt Livs alla Påskar.
Det är mång nyanserat; precis likt alla de färger påskrisets alla fjädrar äger.
Livet syns mig som ett halsband; där livet självt är tråden o du trär det med antingen dyrbara diamanter eller fina vita pärlor...tråden kan brista hur lätt som helst...just nu känns det som jag kanske kan börja trä ett nytt halsband för mig o min dotter. Hon svarar positivt på behandlingsprogrammet och jag är sååå glad för henne.
Den här påsken är jag själv o kan ovanligt nog tänka på mig själv, en ovanlig reflektion...som inte behöver någon spegel...
ÖNSKAR ER ALLESAMMENS EN RIKTIGT GOD O GLAD PÅSK DET TÄNKER JAG UNNA MIG
.jpg)
