Idag fick jag en av mina sällsynta stunder tillsammans med min dotter. Vi var i stan o shoppade lite, pratade o som vanligt så ägde hon världen.
Det är konstigt med undommen, de verkar vilja äga så mycket mer än sig själva.Var man sådan själ i den åldern? Kanse...har glömt.
Vi hade en intressant diskussion om drömmar o förhoppningar.Hon frågade; Mamma, har du inga drömmar kvar du som är sååååå gammal? ( snart 55)
Jo då kära dotter din Mor har visst drömmar kvar...o så här i sena natten när värken gör att jag inte kan sova så poar även drömmarna på.
Du är min största dröm som kom sann...resten räknas egentligen inte...och min nya sambo är helt himla underbar...faktiskt. Men man undrar;sen när inte han finns längre då hur blir det då för mig, blir jag kvar o över då med????????
Tack o lov att tiden har vett o gå o inte bara hänger med som sista vagnen.
Hände en sak idag när vi var ute..vid busshålls platsen, en yngre man med hund kom, Hans hund gick fram o nosade på en äldre dam som inte hade någonting emot det alls. Husse korrigerade hunden ovanligt hårt o en livlig diskussion ut bröt. Många runt reagerade; båda fick min respekt....Livet poar på som man säger.
