Det porlar o rinner o droppar...dagsmejjan har smällt det mesta utom i norrbackarna där snön o is alltid ligger kvar till sist..intet är som bristningstider..och jag tror faktiskt att vi människor också har en form av själ-lossning mellan vinter o vår. Konstigt vore det annars. Man ställer om mig för det blir ljusare ute, fåglarna sjunger så vackert..det doftar annorlunda i naturen klart att själ o hjärta påverkas.
Idag när jag gick Årstavägen nedåt från att ha varit o hämtat våra räksmörgåsar till schlager festen på tv ikväll..grät jag hela vägen..tårarna rann..sprutade...jag bara grät o grät..jag är så less på mig själv just nu..skulle vilja emigrera somna in för gott o aldrig vakna upp igen. Jag är halv för jag har missat min bästa väninna...saknar att ringa henne..skäms för min dumma dumma kropp sätter migränen som ett hinder för att vi ska kunna umgås..o jag förstår henne..det får räcka någon gång.
Nåja..mycket tröst har det blivit senaste tiden; värsting chokladbisvkien tex till teet där jag fick äta krämen inuti m sked, snabbmat från korvmojjen i förrgår blev en cheeseburger meny 150gr, coccosbollar framför tvn...o sen får jag små hälsningar när jag tänder mina rökelser..askan gör figurer istället för att ramla ner i skålen under...nya tjej-ligan har kommit i brevlådan så jag har lite pyssel att fixa med...ska sitta på balkongen i solskenet om en stund o börja bläddra...livet tassar på i tofflorna...det går sakta men säkert mot vår här också....