Fröken Ruelse och Herr Ågren
Min älskade lilla syster fick i tidiga år diagnosen schizofreni. Detta är en hyllning till allt som är min syster, hon är båda dessa gestalter och ibland fler.
Att leva i skuggan och bland skuggor som ibland får liv är något som gör att jag förbannar de hårda villkor som min syster valt att fly ifrån.
Fröken Ruelse och Herr Ågren
går hand i hand
igenom dimmors land
Hon bär en sliten rosa schiffongnegligé
den fladdrar i trasor
utmed hennes smäckra ungflickskropp
Han bär en illande röd smokingkavaj
och ett STORT grönt fikonlöv
som döljer hans något mindre
vissnande levnadshopp
Tillsammans besegrar de dimmorna
delar dem med sina bara händer
Ensam ÄR stark; men FRÅN detta land
ingen ENSAM människa återvänder
Bak dimmornas slöjor gömmer sig
ett underligt Rike
ingen har någonsin mer
återsett dess like
INGEN himmel
ÄR så blå som HÄR
INGEN SOL
värmer med sitt gass
eller ger liv åt naturens atmosfär
ÄNDÅ;
Känner du värmen
strålar ses sippra igenom slöjorna
och bildar en fuktig morgondags rök
Förnim oss en stund i ditt innersta
Gör ett försök!
DÅ;
kommer De där åter - hand i hand
Dansande längs stranden
som saknar varje korn av sand
De springer vidare;
upp mot slänten
Där doftar nyslaget gräs
Dock fattas gräset och känns bara
mellan tårnas gles
Fröken Ruelse och Herr Ågren
lever i en värld som saknar
varje konkret form och gestalt
Deras väsen är blott en chimär
Dock finns de med oss överallt
De behöver ingen stol för att
sitta ned
Ej heller vatten som släcker
deras törst
Vad de behöver är varandra OCH
Stor äkta outsinlig TRÖST!
Fröken Ruelse och Herr Ågren
förenas under stjärnorna till Ett
Detta är beviset på Överlevnad
och att Du inte mist förståndet
Ordens Makt Stjärnhimlens Prakt
Vad däremellan finns
Du i Ditt Hjärta Minns!
© Bi.P.E. 1996
Välkommen till vår webbsida
