augusti 04, 2011

Minnesdag idag för min mor
Anna,Maj-Britt (Britta) Persson
*7/5 1929 ¤ 4/8 1999

Memorial Day today for my mother

augusti 02, 2011

Stjärnor

Stjärnor

Det är så förunderligt att blicka upp mot en klar stjärnhimmel.

Om

Stjärnor

är fönster

i himmelens golv

Då

vill jag inte

att golvet rämnar

en magisk natt

klockan tolv

JAG

önskar dem för

ALLTID

sin trogna vakande

plats

När molnen skymmer dem

kanhända

änglarna dansar

uppe i evighetens palats

© Bi.P.E. 2 april 2001

Jag älskar dig

Därför älskar jag dig

Under beskydd av Moders Vinge o Barna Tro

Under beskydd av moders vinge

och barnatro

Min mor dog för bara 3 veckor sedan.

Men ändå; just denna sorg är så förunderlig.

Det är både förtröstan för att mor fått ro i sin sjukdom och förtvivlan helt besinningslös i en fråga; VARFÖR?

Det syns mig

alldeles förunderligt

märkvärdigt outhärdligt

att förstå.

Mor är död.

Kall och livlös

Kommer ej tillbaka

Kan aldrig mer

bli kallad uppå!

Jag gråter

kvider förbannar svär

Du sa själv till mig:

“Det kommer aldrig att

sluta så här!”

Du satt där

så tärd

av sjukdomens kamp

i din kropp

Dina ögon var tomma

glanslösa

helt utan livsgnistans hopp.

“Det förstår du väl

lilla kärleksbarnet vårt;

Mamma finns alltid kvar

inom Er!

Även om det just nu

känns hårt!”

Nog var det alldeles

särskilt förunderligt ändå

för Livets mening med Döden

den kunde du inte rucka uppå!

Det bästa i sorgen

är

att Du nu fått ro

och kan vaka över oss

med

Moders Vinge och Barnatro.

© Bi.P.E. den 6 augusti 1999

---------------------------------------------------------------------------------------------

Jag har en dröm: att Mark Levengood någon gång någonstans läser denna dikt offentligt.Jag brukar själv läsa den på klingande finlands svenska.

Versrimmet är inspirerat från Tove Janssons finurliga "Vem ska trösta knyttet".

Maskrosbarn - en dikt om utanförskap

Maskrosbarn

Du maskrosbarn i livet

Oändlig kärlek är dig givet

i att LEVA

här och nu.

Du kämpar på din väg

att växa

Dig stor och stark

Ditt förnuft vinner alltid

ny mark.

Din insikt om dina gåvor

är kanske inte alltid

så god.

Men ingen kan som Du

åter repa

Överlevnadsmod.

Alla törnar, knuffar

och sparkar Du får

Ger ett ärr

i Ditt undermedvetna

OCH

återkommer till ytan

vid varje gråten tår.

Själen föder Dig

Hel och varm

den leder Dig

med osynlig hand

år blir idag

i Din FRAMTID

Har Du knutit ihop

Ditt

Läkeband.

Vi Maskrosbarn blir

EVIGHETS MASKROSBOLLAR

och vi kan HELA

Le åt det som gör

andra i vår “kamp” förundrat förtrollade.

Ryck oss

Varsamt sakta

smek oss stilla

Vårt sargade inre viskar;

AKTA!

Men

vi älskar att bli betraktade uppå!

och vi slutar aldrig kämpa

Vi vill ju den eviga sinnesfriden nå!

Vi vet att vi KAN och att vi FÅR!

Nu hjälper vi varandra att staka ut räddningsspår!

© Bi.P.E. 1999

Flugfobier bzz bzz bzz bzz

Flugfobier

Bzzz Bzzz Bzzz Bzzz Bzzz Bzzz

En ilning längs med ryggraden

förlängs upp i nackgropen

och avslutas med nackstyv ståpäls

ända ner i lilltårna

Hjärtat åker upp i halsgropen

Strupen snörs samman

Tungan hänger slapp

och jag tjippar efter andan

Mina ögon dras ihop

liksom av en osynlig tråd

Endast en minimal strimma

tillåts släppa igenom ljus

Ljuset studsar mot stavarna

som registerar föremålets kroppslinjer

och larmar hypofysen

Pupillerna och näthinnorna

är eniga

De förstärker varningssituationen

SOS! Alarm! Stridsberedskap!

En fluga är på uppgående

mot armbågens krön!

Bzzz Bzzz Bzzz Bzzz Bzzz Bzzz Bzzz Bzzz Bzzz Bzzz

Jag försätter mig genast

i meditativ trans

Mitt mantra går i lugn schottistakt

och jag är relativt lugn i mitt mumlande:

Flyg fula fluga flyg

och

Den fula flugan flög

Jag är blickstilla

i hela min kropp

Jag förflyttar min andhämtning

till de övre regionerna

Blodet fortsätter att pulsera

i hela systemet

SOS! Alarm! Stridsberedskap!

Mantra föjer på mantra;

Flyg fula fluga flyg

och

Den fula flugan flög

och då!

då;

Liksom genom en osynlig

trollfes försorg

Då!

Då;

Lyfter odjuret

och surrar oförtrutet vidare!

Bzzz Bzzz Bzzz Bzzz Bzzz Bzzz Bzzz Bzzz Bzzz

Hjärtat dunsar raskt ner i fötterna

Studsar tillbaka

och landar i normal utgångsposition

Pulsen återgår till viloläge

Ståpälsen dras in i sina rotkapslar

Gåshuden slätas ut

och spänningen i lilltårna avtar

Ögonlocken vidgas

Näthinnans azurblå hornhinna

Kan åter njuta av allt

som finns att vila ögonparet på

Hypofysen slappnar av

Intar normal rapportering

Ilningen mynnar ut i en

njutningsbar lättjefull gäspning

En fluga gör ingen sommar

Men för mig är varje fluga en katastrof

Det betyder

Skräck Hysteri Ösregn

Tromb Åska Storm

och

Drivis!

Jag måste nog investera i en flugsmälla

Men hur skall jag någonsin kunna förmå mig till

att använda den just då!

Bzzz Bzzz Bzzz Bzzz Bzzz Bzzz Bzzz Bzzz Bzzz Bzzz

Nu surrar vi vidare mot hösten och vintern

Och de årstiderna är verkligen en

jutning i

flughänseende i alla fall!

© Bi.P.E. 1999

Självironisk betraktelse av min kropp

Cellulithäxan

Självironisk betraktelse i spegeln.

43 år säger ALLT!

Kass, värdelös helt iskallt

Gropar i låren både här och där

och lyfter jag armen dallrar det

av en hel lösfettshär!

Usch! Jag skäms över allt mitt

överflödsspäck

För att inte tala om min

alldeles för feta häck!

Det dallrar, gungar, rullar

och guppar liksom av sig självt

Man är en mänsklig tvåbents-

gående ångvält

Vart försvann min snygga

fasta välformade kropp i

en hast?!

Hallå!

Kom tillbaka och gläd mig en

sista natt!

Cellulithäxa nummer ett -

det är jag det

Nu går det bättre utför,

man kan ju glida på fettet!

Kullager i valkarna skulle

inte vara helt fel

Då blir man rörligare och kan

gymnastisera en del!

Celluliter hit och Celluliter dit

Abrakadabra, nu gör jag en

förvandlingsrit

Häck väck Du gamla fula

överhudsspäck!

I morgon när jag vaknar skall

jag baske mig ha en silkeslen

päronformad 20-års häck!

© Bi.P.E. 19 september 2000

Tonårs-biorytm

Fröken Ruelse och Herr Ågren/ en hyllningsdikt till min älskade lilla-syster

Fröken Ruelse och Herr Ågren

Min älskade lilla syster fick i tidiga år diagnosen schizofreni. Detta är en hyllning till allt som är min syster, hon är båda dessa gestalter och ibland fler.

Att leva i skuggan och bland skuggor som ibland får liv är något som gör att jag förbannar de hårda villkor som min syster valt att fly ifrån.

Fröken Ruelse och Herr Ågren

går hand i hand

igenom dimmors land

Hon bär en sliten rosa schiffongnegligé

den fladdrar i trasor

utmed hennes smäckra ungflickskropp

Han bär en illande röd smokingkavaj

och ett STORT grönt fikonlöv

som döljer hans något mindre

vissnande levnadshopp

Tillsammans besegrar de dimmorna

delar dem med sina bara händer

Ensam ÄR stark; men FRÅN detta land

ingen ENSAM människa återvänder

Bak dimmornas slöjor gömmer sig

ett underligt Rike

ingen har någonsin mer

återsett dess like

INGEN himmel

ÄR så blå som HÄR

INGEN SOL

värmer med sitt gass

eller ger liv åt naturens atmosfär

ÄNDÅ;

Känner du värmen

strålar ses sippra igenom slöjorna

och bildar en fuktig morgondags rök

Förnim oss en stund i ditt innersta

Gör ett försök!

DÅ;

kommer De där åter - hand i hand

Dansande längs stranden

som saknar varje korn av sand

De springer vidare;

upp mot slänten

Där doftar nyslaget gräs

Dock fattas gräset och känns bara

mellan tårnas gles

Fröken Ruelse och Herr Ågren

lever i en värld som saknar

varje konkret form och gestalt

Deras väsen är blott en chimär

Dock finns de med oss överallt

De behöver ingen stol för att

sitta ned

Ej heller vatten som släcker

deras törst

Vad de behöver är varandra OCH

Stor äkta outsinlig TRÖST!

Fröken Ruelse och Herr Ågren

förenas under stjärnorna till Ett

Detta är beviset på Överlevnad

och att Du inte mist förståndet

Ordens Makt Stjärnhimlens Prakt

Vad däremellan finns

Du i Ditt Hjärta Minns!

© Bi.P.E. 1996

Välkommen till vår webbsida