Min mormor var världens bästa mormor. Och när jag var liten. Trodde jag att alla jippon på Alla Hjärtans Dag var för hon. Mormor föddes 14/2 1900 och dog i skelettcancer 24/9 1980. Det var första ggn jag själv drabbades av en förlust. Och den kastade ner mig i en mycket djup mörk håla.
Mormor föddes strax utanför Fagersta. Och hade den här underbara dialekten de äger med sig hela livet. Mormor hette; Anna, Maria Carlsson som flicka gifte sig till Andersson med min biologiska morfar. Han var konstnär o glasmästare m atelje i Gamla Stan. Mormor gifte om sig med min styvmorfar o dog med efternamnet Stevendhal.
Mormor bodde på Kungsholmen. Alströmmergatan 45 D. Längst in o 2 trappor upp. Alldeles bredvid den judiska kyrkogården. Och de höga märkliga gravstenarna kastade spöklika skuggor upp på vardagsrummets väggar. Det var en tvårummare på 47 kvm. Halvmodernt med kallvatten,toalett o gas spis m polett. Dem sprang jag över gården o köppte i herr Nilssons mjölkaffär. Där ligger idag restaurang "Famiglia". En gaspolett kostade 7 öre. Mormor körde moped. Jag satt ofta bakpå när vi susade iväg ner till kollonistugan i tanto.
Här kommer 2 alster jag tillägnat min mormor i min dikt- o essä samling.
Min mormors gasmätare
Jag var 5 år och helt fascinerad av min mormors gasmätare.
Den var så olik allt tekniskt jag hitintills upplevt.
Hemma hade vi elektricitet, men mormor som bodde i stan, på Kungsholmen, hade gasmätare.
Allt i stan var ett äventyr.
Så mycket mer LIV och spännande upptäckter överallt.
Mormor bodde i en halvmodern 2:a på 47 m2.
Halvmodern innebar kallvatten, toalett och gasmätare två trappor upp längst in på gården vid Alströmmergatan 45 D.
Då - skrev vi 1962 och Kungsholmen var ännu en arbetarstadsdel.
Nu - år 2000 - är det lyxsanerat och alla spår är borta. Fasaderna skriker ut “dyra bostadsrättslägenheter”.
Mina föräldrar arbetade skift med sitt egna företag och jag fick ofta bo med min mormor.
Jag kunde stå långa stunder i hennes hall uppflugen på en pall och nyfiket studera den mossgröna plåtlådan - gasmätaren.
Jag var helt fascinerad av VEM som gjorde så att siffrorna ibland rörde på sig.
Och HUR kunde den vit-svarta löparringen alls röra sig?!
Äventyrets höjdpunkt var att få mormors förtroende; “Nu lilla stumpan, skall vi mata gubben i gasmätaren”.
Jag tog på mig kappan med den lena kragen och drog upp dragkedjan i bottinerna.
Mormor slog in en stor 5-öres kopparslant och en 2-öres, något mindre, i en bit tidningspapper.
Hon lade dem i min hand.
“Tappa nu inte dessa! Och gå raka vägen till Janssons mjölkaffär runt hörnet. Och be att få en gaspolett till mormors gasmätare.”
Trappstegen ned till den stora tunga ytterporten var alltid extra stora att kliva nedför vid dessa turer.
Och när mormor hade skurdag och de var nyskurade med grönsåpa, var de förrädiskt hala.
Gården var lång och längst ut låg den judiska begravningsplatsen vid granntomten avgränsad med ett högt spjäl-stålstängsel.
De spetsiga uddarna gav mig rysningar och jag sprang för att slippa se de stora hemska gravstenarna som skymtades likt stora “monster”.
Jag svängde till höger och slank snabbt in genom dörren och välkomnade klockans plingeliplong.
Farbror Jansson gav mig den åtråvärda gaspoletten.
Jag neg fint och höll min “skatt” helt krampaktigt i handen och sedan sprang jag hela vägen hem till mormor.
Mormor öppnade ytterdörren efter mina ivriga signaler på dörrsummern.
Hon strök sina mjöliga händer mot sitt förkläde.
“Nu lilla stumpan, skall vi mata gubben i gasmätaren och sedan skall vi strax få nybakade bullar till eftermiddagskaffet.”
Jag följde mycket ivrigt min mormors förehavanden.
Äntligen!
Jag skulle få se “gubben i gasmätaren”!
Vilken besvikelse som följde sedan.
Mormor öppnade bara ett lock och matade in poletten i en springa i maskineriet.
Hon låste ordentligt, klappade mig på huvudet och sa “Så ja, nu har gubben fått lite mer i magen”.
Efter den dagen bevärdigade jag aldrig mer mormors gasmätare en blick!
© Bi.P.E. 3 oktober 2000
Anna Maria Stevendhal, född Carlsson
* 14/2 1900 † 24/9 1980
Gröna fingrars under
I betraktelse av vad ett litet frö kan ha i sitt hårda hölje och glädjen när VÅREN återvänder och UNDRET åter sker.
Vid en liten kolonilott
med stuga
Där flödade min mormors
odlarlust
som hette duga
Min mormor
hon odlade det mesta
Var flinkare än de flesta
När skördetiden så kom
var det inte bara växter
som stod i blom
Det syltades och saftades
av frukter och av bär
Dofterna spred en ljuvlig
aromrik atmosfär
Vid utekökets gasolspis
det kokade och puttrade
och mormor högt för sig själv
recepten muttrade
Ingen hallonsaft smakade
mer sagolik än just där
Och det fanns även andra
sorter att smaka av
sommarens goda bär
Jordgubbar, svarta vinbär,
krusbär och smultron på
ett strå
Ljuvliga sommarsmaksminnen
från tiden vi var små
Tantolunden Södra Nedre
den pittoreska adressen var
Där vid Årstavikens vatten
påtade och odlade vår
lilla mormor så rar
Mopeden var färdmedlet
över Västerbrons krön
Från Alstömergatan gick
turen till att njuta av
utelivets lön
Solrosor sköt i höjden
med en hiskelig fart
Rosorna tuktades i
fabror Anders’ hemsnickrade
spaljé, så rart
Gräsmattan gödslades,
vattnades och trampades till
Maskrosor var förbjudna
ej heller andra ogräs
såg vi i gräsmattan någonsin
till
Koltrastar drillade vackert sin
serenad i högan sky
Gräsänder mellanlandade
och njöt av fågelbordets
dignande meny
Grävlingar och rävar
var också återkommande
gäster vid Ert generösa
bord
Och i syrénbersån där uppe
på “Gubbhyllan”
drog Anders fram dragspelet
och i sommarkvällens skymning
fick vi lyssna och njuta av
“Lyckobringarens” ackord
Gröna Fingrars Under
var fröjder för Oss
hos Er
De förlänger och återminner
när naturens under i
vårens ankomst åter sker
© Bi.P.E. 25 mars 2001
tack mormor...jag vet att du är med mig
***************************************
*****************************************************
